Kära läsare, ni verkar vara väldigt intresserade av att kritisera mitt liv och hur jag väljer att leva det. För min kära kille ska jag berätta här vem jag är eftersom efter två års tid vet han egentligen inte vem jag är. Och kanske kommer han att önska att han att han klivit ner från sin höga häst och lärt känna mig för den jag är, men han gjorde inte det, utan han red över mig och det har skapat mig som jag är idag.
Jag är en tjej som en gång i tiden var väldigt stark. Psykiskt. Jag har gått igenom väldigt mycket för att vara så ung. Jag har växt upp i en familj som på både gott och ont har influerat mig att se livet ur den synvinkeln jag gör. Min mor och far separerade när jag var två år på det sämsta sätt man någonsin kan göra. Mamma stack och tog mig och Linda med sig. Dåligt gjort. Men av en anledning. Pappa var inte den snällaste, han var väldigt svartsjuk, mamma vart kvävd, inlåst, isolerad från verkligheten. Jag förstår att hon bara stack. Det var inte bra för oss barn, hon gjorde det som kändes bäst för henne. Min far som senare upptäckte detta handlade inte bättre i situationen. Han kom och hämtade ett barn, Linda. Anledningen varför han lämnade mig har jag hört så många olika historier om så jag vet väl inte vem som talar sanning. Men jag är vuxen nog att ha en egen uppfattning. Vilket under alla dessa år jag har fått en. Min far bad min nuvarande pappa att adoptera mig. Varför? Han gjorde det aldrig, men jag har alltid undrat varför? Hur kan man vilja adoptera bort sitt barn som man påstår älskar? Min far ringer mig.. Aldrig. Kanske när jag fyller år, eller dagen efter eller när han kommer på det. Han och många fler från den sidan av familjen har gett mig så många anledningar att avsky dom. Men jag har aldrig ifrågasatt varför jag inte får den kärlek som jag faktiskt förtjänar. Anonym: du som tror att det är mitt fel att jag är arg på min familj. Kanske om du visste denna historia skulle du förstå. Jag bjuder dig på en käftsmäll nu när du får hela saftiga historien om mitt liv. Om du orkar läsa vilket jag tycker du ska så kanske du tänker dig för när du yttrar dig om saker du inte vet någoting om nästa gång.
Vart var jag, jo jag har alltså levt hela mitt liv med vetskapen om att min far inte vill ha mig som sitt barn. Har det gjort mig till en gladare människa? Nej det har det inte. Har det gjort mig till en starkare människa? Ja kanske. Men det har också gjort så att jag behöver bevis på kärlek.
Min storasyster som min far valde att ta med sig tillbaka, vart precis som min far. Okapabel att förstå och ta hänsyn till andra människor. Vet inte ens om jag orkar dra upp all sorg hon skapat i min familj. Men eftersom vissa verkligen vill lägga in en åsikt om hur dom tycker att dom vet så gör jag det. Min storasyster och hennes pojkvän kom till Sundsvall men skyhöga skulder och ingen framtid över huvud taget. Min mor gav dom tak över huvudet, ett jobb, hjälp med skulderna och kärlek. Vad fick hon tillbaka? Hon betalade inte hyrorna, struntade i skolan, struntade i jobbet sen en dag var dom borta. Dom tog sitt pick och pack och stack. Dom lämnade inte ens tillbaka nycklarna till lägenheten. Vi fick byta lås, städa lägenheten, renovera om den.
Dom pratar inte med varandra i dag. Detta är 5 år sedan det hände. Jag har sett min mamma lida för detta. Jag älskar min mamma. Det skär jävligt hårt i mitt hjärta. Jag har rätt att vara arg, jag har rätt att vara arg.
Även fast hon/dom gjorde såhär mot min älskade mor hade jag kontakt med dom. Jag åkte ner när hon fyllde år. Eftersom hon har så mycket skulder får hon inte ta lån eller någonting sådant. Hon ville ha en ny mobil och jag hjälpte henne lösa ut en. hon skulle betala allt. Idag är hon skyldig mig över 10.000 kr. Har jag rätt att vara arg? JA DET HAR JAG!
Jag är arg på min "far" jag är arg på min syster. Jag är arg för att jag kan inte förstå hur man kan bete sig så. Jag har stått ut med detta hela mitt liv. Så ja, det är fan synd om mig!
Jens.
När jag träffade dig, jag var glad, jag var full av energi. Jag ville veta allt om livet. Nej okej, jag kan inte bry mig mindre om världskartan. Men jag älskade historia, jag hade mvg i det i skolan.
Det är så mycket som du kvävt i min personlighet. Jag älskar att diskutera olika saker. I skolan älskade jag att ha debatt om viktiga saker, invandring, miljön, ja allt nästan. Kanske inte politik. Jag anser att dessa människor inte kan göra världen bättre. Inget parti kan göra världen bättre. Alla människor på denna gjort gör denna värld till en sämre plats varje dag. Ingen kan göra någonting åt det. Visst, vi kan väl sluta släppa ut avgaser. Sluta flyga, och allt sånt där. Men alla människor som jobbar med det då? Världen är här för att gå under. Livet mening är, gör som du vill tills du dör. Du är ett meningslöst ting.
Hitler, som för dig är så fascinerande, han är död, ja han tog ihjäl miljoner människor. Han är en legend. Jag vet inte, visst du vart mobbad i skolan, det vart jag med. Men varför gräva ner sig i någoting som inte påverkar världen? Du säger att du har så bra värderingar, varför inte använda dom till att föra skillnad på denna planet? Varför älta en massmördare? Vill du bli som honom? Åk till Irak då. Gör lumpen först och främst. Ärligt så tror jag du skulle skita ner dig av att bara veta att du skulle åka dit.
Vill du vara en människa jag ser upp till gör någoting som är värt att se upp till då!! ALLA människor på denna gjort vet vem hitler var och vad han åstadkom under den tiden har hade makten. Jag kan nästan lika mycket som du om det, men vad gör det? VAD GÖR DET FÖR VÄRLDEN? Du vill att jag ska ha samma åsikter och värderingar som du. men hur skulle jag kunna det när det ända du gör är att gräva dig bakåt istället för framåt.
Du säger att du bli äcklad av mig för att jag ser på serier. Tråkigt för dig. Gör dig själv en tjänst då. Bli någon, kämpa för att dom ska försvinna helt från världen.
Jag frågar dig Jens, hur ska jag kunna ha samma åsikter som dig när du lever i det förflutna?
Du vill att kvinnan ska stå vid spisen, du försöker hävda dig som en man genom att spänna dina muskler, ha en översittare ton, att jag ska sitta tyst och hålla med dig.
Är det verkligen manligt? Jag frågar alla er som orkar läsa detta.
Jag önskar att du inte hade kvävd mina intressen, mina åsikter, jag önskar att du inte hade frått dig själv att framstå som en härskare. Kanske då hade vi kunna haft ett bra förhållande. Kanske hade jag verkligen älskat dig.
Till er alla, detta är inte bara Jens fel. Det är inte bara min familjs fel. Det är mitt fel också. Jag har varit blind, för feg för att våga stå på mig själv. Jag har aldrig konfronterat min far
om varför han ville adoptera bort mig. Jag har lever med att min syster skiter totalt i mitt liv och hur jag mår och är skyldig mig tusentals kronor. Min pojkvän vill att jag ska slänga mig själv på soptippen för att jag har så dåliga värderingar och åsikter. Att jag ska stänga av mig själv och bara nicka och säga ja.
Jag fick sparken från ett jobb för att jag firade min mors 50 års dag och för att en gång hade jag inte råd att åka till jobbet. Från ett jobb som sade när en tjej stal från dom och jag citerar "men varför sa hon inget, varför bad hon inte oss om hjälp?" Vad fan tror ni era självupptagna psykopater!! Ni hade väl bara gett henne sparken! Det är ju tydligen så ni hanterar problem.
Indiska, En STOR besvikelse. Snygga kläder, men dom borde verkligen göra någonting åt attityden.
Tror det hela spårade ur lite. Men Jens. Om du inte känner mig nu, (vilket du inte gör) lär du aldrig göra det heller. Du har själv tagit bort intresset för att lyssna på dig.
Nu när ni läst allt från ni tycka att jag en är patetisk människa som sitter och tycker synd om mig själv.
MEN FÖR HELVETE!!! JAG ÄR FÖRBANNAD!!!JAG ÄR LEDSEN!!
Läs gärna min blogg, men håll käften som saker ni inte vet någoting åt. Och är ni så jävla dumma i huvudet att ni bara måste, stå då för helvete för det och skriv vem ni är. Eller har ni för många skelett i garderoben och för rädd att jag ska såra er.
Nu är jag klar. God natt alla människor som tror att eran åsikt betyder någoting.
Ni alla borde veta, ingen kan ändra ett skit. Världen är dömd att gå under. Människan är dömd till att bli utrotad. Det är min åsikt. Om det känns bättre vilket det gör så kan man ju försöka att ändra världen. Säg till mig när det är någon som lyckas. Ingen har ju gjort det på några tusen år, inte till det bättre i alla fall....
No comments:
Post a Comment