Wednesday, March 5, 2008

Min kära mor.

Idag ska jag vara med min mor, vi ska åka till Matfors och kolla på möbler och ajg ska kolla om överdraget till min soffa finns att köpa. Sen hoppas jag att papperen från F-kassan kommer idag så jag får det där gjort någon gång. Hatar när det krånglar med ekonomin..

Det är den femte Mars idag.. 26 dagar kvar tills Jens flyttar. 29 dagar tills vi har varit tillsammans i 2 år. Ja sen är det inte så mycket mer.. En tråkig månad faktiskt.
Klockan är snart 10 och jag har inget att göra. Mamma kommer halv tolv så jag ska vara klar tills dess.. Men det är ju hela 1 och en halv timma dit.. Kanske jag ska duscha.. eller? Ja, har ju inget annat för mig..

Imorgon kanske jag ska träffa Frida, hoppas, så jag har nå att göra..

Hejsvejs!

4 comments:

Anonymous said...

ja kan ärligt säga att de va så länge sen att ja knappt kommer i håg när ja kände något i mitt hjärta i form av oro, svek ellea ångest. jag tycker du ska fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut, inte erat. ni verkar ju inte bry er för fem öre. om inte du mår bra som en individ kommer ni aldrig må bra i ett tvåskap! det bästa du kan göraär att jobba med dig själv för din skull, för att du ska komma till ro med di själv!!! va EGO. det blir inte bättre än hur det är!

Emeliz said...

Anonym: Så du menar att du ALDRIG inte en sekund har känt dig ledsen över någonting överhuvudtaget? Sitter du i en glasbur? Har du inget hjärta? Eller har du ingen hjärna? Hur kan man inte någon gång vara ledsen över någoting?

Men sant, jag kanske behöver tänka på mig själv, kanske jag behöver jobba med min tillit, men jag tror att om man blir omringad av svek så är det svårt.

Anonymous said...

klart ja ha ett hjärta, men som ja sa känner mig inte ledsen över huvud taget nån gång,och speciellt inte över en kille. men visst ha ja gjort de, men som sagt attjävla bra tag sen. kanske för att ja ha att helt fantastiskt liv! ja e nog den lyckligaste ja vet. och de e på grund av att ja ha tagit min tid åt mig sjäv, och lärt mig älska nån utan att kväva den, han ha sitt, ja mitt men ändå är det vårt. förstår du ens den kännslan? du verka inte ha mycket till hjärna, självklart får man problem att lita på folk efter svek, men man måste lära sig att leva med det och inte straffa andra för det nån annnan gjort. om du blivit sviken av din man du har nu, så har du förlåtit, och han kan inte straffas för att inte d kan glömma.. hoppas allt löser sig för dig,

Emeliz said...

Jag har för mycket till hjärna. Vem har sagt att jag har förlåtit honom? Hur kan man ens förlåta en sådan sak? Tyvärr, men jag kan inte det. Jag försöker att inte tänka på det, men ibland gör han mig så osäker så då tänker jag ju på det igen. Jag kan ju inte radera mitt minne hur mycket jag än skulle vilja det.
Men nu är det som det är. Vi får väl se vad som händer med oss..