Alldeles ensam.

Jens ligger och sover och jag sitter här, klarvaken, jag fattar inte varför, jag sov ju nästan ingenting i natt. Somna kanske vid 4 halv fem klev upp halv tio. Det är lite över fem timmar. Klockan är nu halv tolv och jag känner mig inte ens sömnig :(
Varför ska allt bli så jobbigt när man ska till och blunda och sova?
Kanske jag borde söka upp en terapeut så jag kan få prata med någon som vill lyssna på mig. Någon som verkligen lyssnar och gör så att jag mår bättre.


Jag vill skänka ett tack till en underbar vän, Emilie. Hon ställer alltid upp. En äkta vän!
Tack gumman för att du bryr dig!