Vad är meningen med att ljuga när man blivit påkommen? Varför kan man inte bara erkänna och be så jävla mycket om ursäkt och verkligen göra allt för att personen som blivit krossad ska få må bra igen? Varför ska det vara så jävla svårt att stå för någoting man har gjort?!
Jag blir så fruktansvärt ledsen! Detta hände alltså förra hösten på skepparn och ingen jävel har sagt något. Inte Du! Dig som jag lever (levde) med! Jag kan inte beskriva hur besviken och hur ont i det gör i mitt krossade hjärta. Nu tänker jag gå och grina en stund sen tänker jag äta godis och tycka så jävla synd om mig själv att alla andra som tycker synd om sig själv ser ut som fisar i rymden jämfört med mig !
No comments:
Post a Comment