Ibland verkar det som att jag är osynlig.

Jag kan inte riktigt förstå systemet i det hela. Varför ser ni över mitt huvud och pratar med personen bakom mig?
Varför kommer ni till mig, men när den andra personen kommer så går ni bara rakt igenom mig och ger det ni skulle ge mig till denna person. Är jag bara luft?
Det känns väldigt obekvämt just nu, det som kändes så underbart. Vad gick snett egentligen?
Passar det inte med mig så se då till att inte trycka det i ansiktet på mig i alla fall. Jag har också känslor. Jag är inte döv och inte blind. Så snälla, sköt det lite mer diskret i alla fall.
Glöden på morgonen har försvunnit....

Var och handlade idag. Skönt att ha lite mat i kylen igen. Nog för att jag inte är någon mat människa, men det är tryggt i alla fall :D


Jens; Efter denna tid tillsammans har kärleken växt till någoting stort.
De "vänner" som fanns i början som så gärna ville "öppna" min ögon och se dig för den du är, dom lyckades. Du är min man, jag älskar dig och ingen i hela världen är lika mycket värd som du i mina ögon.
"Pojkvänner kommer och går, men vänner dom består" Det ordspråket har nu bevisats varit fel.
Varför ska man hänga efter vännerna? Det är ju inte dom du ska bilda en familj med. Vänner har man alltid. Om dom nu är Riktiga vänner, en pojkvän, en själsfrände är så mycket svårare att hitta. så när du hittar den personen, sätt klorna i den och släpp inte taget. Ge aldrig upp.
Motgångar är bra anser jag. Man blir starkare av dom. "Det som inte dödar en stärker en" Det låter väldigt mycket vettigare för mig. :)
Tack för tiden som vi har haft tillsammans, jag hoppas djup in i mitt hjärta att vi en dag kommer ligga bredvid varandra i graven och vara lika förälskade i varandra som nu. <3


Nu ska jag tjata på jens lite om att se filmen som vi köpte.. det lär inte vara så jobbigt eftersom det handlar om Hitler ;P
Hej svejs!